Lunchpizza

Världens bästa Alice ligger och sover. Man blir så glad av henne! Som i morse på Mårtas när hon skulle dra vagnen alldeles själv. Eller när hon går omkring med ett paket med Lilla gubben och Herr Nilsson på Clas Ohlson och hälsar på alla hon möter. Eller lyckan i hennes ögon och röst när hon utropar "Pizza" när jag kommer ut från Insjöns pizzeria.

Det är väl tur att man har sina barn att glädjas åt och vara stolt över (även om jag är stolt över mig själv och min älskade, numera varslade, fru). Adelina, Julia och jag var på Siljanskrets i Rättvik i går. När man ser hur de far fram med kartan i skogen kan man inte heller annat än le och man vill vråla "Det där är mina tjejer!!!". Men jag gör inte det. Utan jag säger åt dem, lite tyst, efter tävlingen att det är kul att se att de är så duktiga! Det är en sak jag måste bli bättre på...