Dans och orcher på morsdag!

Mina stora tjejer hade dansuppvisning i dag. Jag valde att vara hemma med Alice i stället för att titta. Jag är så otroligt blödig så jag skulle bara suttit och lipat... Såg dem i onsdags när de tränade och det är lite jobbigt att komma på själv med tårar rinnande ner för kinderna. Jag är så stolt över dem...





Det är klart man pratar lite med orcherna på medeltidsmarknaden när man har före detta elever som är lajvare. Det är med skräckblandad förtjusning som döttrarna följer med till ravinen. Står tätt intill pappa och vet inte riktigt om det är verkligen är utklädda. Ja, Adelina och Julia är såklart inte rädda, de har ju varit där några gånger och de retar inte heller orcherna. Ellen däremot är gärna i min famn och vill inte klappa orchen trots att jag står och pratar om "hur han har det annars?".

Alice träffade orcherna för första gången i dag. Hon satt i min famn och orchen Gustav smög sig på oss bakifrån. Hon blev inte rädd på en gång men när han en stund senare killade henne i magen blev hon rädd och lite ledsen. Vi gick därifrån, handlade, åkte hem, grillade och satt ute i solen och åt middag. När hon senare på kvällen skulle sova berättade hon flera gånger om hur monstret killade/pep henne i magen och hon blev ledsen. "Wroaow, pip dä, moauha!"



De ser rätt hemska ut. Frun går gärna en omväg förbi dem på marknaden...