Sönderrivna armar och The Cure

Hemma igen efter en härlig helg i Finspång, borta bra men hemma bäst. Solen har öst ner och att vara på tävlingshelg med juniorerna är ju helt enkelt bara kul. De fixar det bra både ute i skogen och efter. Det ser ut som om jag slagits med 6 ilskna katter eftersom mina armar fick jobba hårt i skogen, men det tar man när man får smaka på segersötman. Att dessutom slå den forna elitlöpare ”Löken” är ju plus i kanten med tanke på min matchvikt kontra hans... Ad har haft en det jättekul i helgen. Hon har för en gång skull fått vara minst och att umgås, byta om, leka och busa med juniorerna gjorde henne gott, hon var salig i går när hon la sig. Hon undrar dock hur juniorerna kan sova hela tiden... Jag sa att jag ska påminna henne när hon själv blir 17 och åker iväg på tävling. Själv var man ju inte alls trött (efter en 200 %-ig träningsökning) utan man satte sig vackert bakom ratten och susade hem de 30 milen till Leksand men det går ganska lätt när man har låtar som, ”Why can´t I be you”, ”A forest” och ”A letter to Elise” på stereon.