Tjäna pengar, ideellt arbete

När jag var liten måste klubbarna jag var med i (SFF, IFK, SBC) antingen haft det bra ställt eller så smet mina föräldrar undan... När jag blev äldre fick jag dock redan i fyran se till att skrapa ihop slantar till vår skolresa. Vi delade ut reklam, plockade lingonris och band kransar. Vi gjorde en fantastiskt rolig resa till Stockholm. Vår fröken hade fullmatade dagar varje dag med museiebesök på museiebesök. Varje dag hade vi också samma matsäck, Skogaholmslimpa med Stureost. Även frukost och middag bestod av dessa underbara mackor. Vi fick faktiskt ett par timmar fritt (helt själva) på denna resa, vi var ju bara
11-12 år. Då passade en del på att utnyttja sina T-banebiljetter och åkte från ändhållplats till ändhållplats. Är man från de djupa skogarna i Småland är det STORT! På vägen hem stannade vid vid Checkers utanför Linköping. Alla barn längtade efter korv med pommes frites men icke, fram åkte limpa och ost. Vi hade kämpat med att samla pengar i 3 år och vi fick en massa museiebesök och en jävla massa ostmackor. Senare har jag som aktiv idrottare gjort alla möjliga olika arbeten för att få pengar till läger resor och annat. Några toppar men många dalar. Att sortera glasflaskor på Åbro, städa läktare på Ejendals arena, sälja bingolotter, inventera på Vivo, kratta på Orsandbaden mm listan kan göras lång... Nu har man ju även 3 aktiva döttrar och klubbarna de är med i behöver hjälp. Tex är jag orienteringsledare, med i sponsorgruppen i skid-
klubben, har krattat längdhoppsgropen på Siljansvallen (med inflammation i armen som följd), dammsugit friståendegolvet i Sparbankshallen och i förra veckan drog jag ris i 3 h. Som sagt lär det väl inte bli mindre och jag har en förmåga att inte kunna säga nej... Ja, mina goa föräldrar måste väl ha placerat oss i rika klubbar eller så har mitt minnet svikit mig med åren som gått.

Underbara långhelger.

4 dagar ledigt är ju inte fel. Ja, ledig och ledig... Hade faktiskt kontakt med min chef både i fredags och i söndags. På torsdagen var hela familjen och sprang Vaveröloppet (rekommenderas i alla åldrar), kan springas även om man är en otränad 4-barnspappa. Eftersom jag är orienteringsledare och det i helgen var tävlingar i Mora så såg man ju till att fixa ett litet läger denna helg när man ändå var ledig. Det var ett härlig gäng på 6 vuxna och 12 barn som åkte till Ryssa på fredagen och tränade, lagade mat, lekte, övernattade på hårt underlag, åt frukost för att senare åka till Vika för att springa en tävling på lördagen. Det var ett roligt och trevligt miniläger med mycket skratt och glada miner. Enda nackdelen är ju att det är lite obekvämt att ligga på en luftmadrass, men en natt i sin egen säng rättade till ryggen igen. Tack Wasabädden! Hemma är det ju underbart att vara men det blir ju lätt att man vill fixa en massa när man har tid. Jag fick en del gjort på söndagen även om man svär över hur snett sticksågen sågar, men som snickarn brukar säga "-Det duger på Källberget!"
Vilken tur att måndagen kommer så allt bli som vanligt igen.

Skogssport

I fredags kom det nya numret av Skogssport. Jag har inte prenumerat på flera år men när jag blev uppringd för några månader sedan kunde jag inte säga nej. Det är skönt att få "nörda" lite, kolla olika vägval på Elitserietävlingar, läsa Majsan och ha koll på de senaste inom orienteringen. Nu när alla i familjen är bitna så är det ju "all-in". I lördags var vi på tävling i Säter. Jag och Ad var anmälda med starttid medans J och E skulle springa Inskolning med fri starttid. Frun fixar pastasallad till alla 6 på fredagkvällen. På morgonen är det faktiskt lugnt och vi kommer iväg enligt plan. Vi får dessutom med oss klubbvimpeln (vi åker ju ändå förbi Källan och det finns ju plats i bilen). Frun springer efter E (först utan karta) och J (med full koll på kartan men inte lika snabba ben). Jag och Al är på TC och Ad värmer upp med en kompis och hennes pappa som ska dem till start. Tiden går och E och J kommer spurtande i mål. Lämnar över Al till frun och rusar iväg till start, framme 2 min före. Bra då hinner jag knyta skorna... Över första repet och jag upptäcker att jag har fel SI-pinne. Som tur är vet jag att det går att lösa. Springer runt en alldeles för jobbig bana med för lätt orientering, men det var kul. Möter frun med 5 tjejer på väg till duschen. Ingen av dem vill följa med pappa och duscha. På vägen hem sitter jag och äter min pastasallad med en hungrig fru vid ratten. Hon glömde sin sallad hemma i kylen...men vi fick ju med oss alla 4 barnen både dit och hem. En helt vanlig orienteringslördag!

Leende guldbruna ögon.

Det är så otroligt roligt att se på andra som arbetar. Speciellt min "lilla" envisa fru. Just nu håller hon på att måla"Sätergrå" (som en god vän kallar den -färgen alltså) och springer, hänger, hoppar och står på stolar för att komma åt överallt. Ber hon om hjälp? Nejdå, kan själv. "-Vad gjorde din fru igår? ""-Hon slog ihjäl sig i trappen..." går hon och mumlar för sig själv. Jag kan inte annat än le.
Nä nu lär jag sluta. "-Nu får du f-n hjälpa till." hörde jag visst.

Två nätters god sömn.

Tre flickor kom springades mot mig när jag kom på perrongen i går. Man blir varm i själen. Det har varit en bra helg. Den började med en härlig köttgryta på Vaxblekargränd med mamma och pappa, vidare upp till Melin och kolla VM-semi. På lördag var det 85-årsjubileum som började med Trollskubbet (IFK Sävsjö:s handikappstävling i orientering), lunch med massa IFK:are, bowling med PW och både gamla och nya IFK:are, groggar med Melin innan man avslutade kvällen med linedance och en alkoholfri middag. På söndagen blev det kortspel med mamma och pappa innan de skjutsade mig och den överpratglade mannen från IFK:s centralstyrelse till Nässjö. 6 timmar senare är man hemma igen efter en skön men späckad helg. Man skulle ju kunna tro att man är utvilad...

På verklighetsflykt

Ja, man kan väl kalla det så. Det är inte en utflykt i alla fall. Inte för att jag flyr men det känns väldigt konstigt att åka tåg alldeles ensam ”hem” till mamma och pappa i Sävsjö. Det blir ju som att ha en helg ifrån verkligheten i det underbara liv jag valt. Det har hänt lite roliga saker i veckan.
Under veckan har vi haft svärfar på besök. Den numera pensionerade ”bilförsäljaren” som mig veterligen måste varit den bästa, mest hängivna, mest omtänksamma och kundmedvetna chef i bilbranschen. En av fruns kusiner har en gång frågat mig lite skämtsamt ”om det är som att ha fem barn att ta hand om?” Då kan jag ärligt svara att: ”Nej, han är en otrolig hjälp i det mesta”. Han fixar med allt från att skjutsa till aktiviteter, ta bilen till besiktning, putsa på bilen till att ge Al gröt. Det är rolig för mig och frun och se hur han tar och har hand om sina barnbarn. Det är dessutom underbart för mina barn att få umgås med sin morfar, spela spel, leka tågbana och som i morse se honom leka ”Den inbillningsjuke” bakom draperiet. Draperiet ja... Dörren till toaletten är på målning i garaget och vi har ett draperi som ”dörr” . Det funkar bra, som orienterare är man van att ”sitta och skita” på alla möjliga ställen. För övrigt så har vi ju en toalett nere om man vill stänga om sig. Al har i draperiet fått en ny leksak som man krypa fram och tillbaka igenom. Annars är det full fart med gåvagnen som är hennes grej för tillfället!
Frun har varit på besök på skolan där hon ska jobba i höst (då jag ska vara hemma och vara föräldraledig, tjoho!) En av eleverna räckte lydigt upp handen och frågade ”-Hur gammal är du?” Frun sa ”-Du kan väl gissa.” Eleven gissar”- 59 ?” Ja, dom är underbara dessa barn man som pedagog möter varje arbetsdag.
Saknar alla fem riktigt mycket redan (har suttit på tåget i knappt 5 timmar). Snart är det dags för min hjältinnan att själv fixa alla kvällsrutiner. Frun är BÄST!
Imorgon blir det Trollskubb och 85-årsjubileum med IFK Sävsjö.

The night from hell...

...är över sa frun när hon vaknade i morse. Egentligen började "the night" redan igår kväll. Jag och frun sitter i godan ro och kollar CSI (en favoritserie) då vi hör att någon är uppe och går. Jag går upp och hittar en sömndrucken E på toaletten. För att hjälpa henne ger jag henne papper så hon kan torka sig. Hon torkar sig men kissar samtidigt! Hon får såklart kiss på hela handen. Så hon tvättar händerna, torkar sig och tvättar händerna igen innan hon kryper till sängs. Efter ytterligare 10 min är E uppe igen, denna gång gråtandes. Jag springer upp och frågar vad som har hänt? "Jag har vrickat foten". Nu när du hoppade ner från sängen? "Nej, jag vrickade den på dagis". Jag tänker snabbt ut att hon inte varit på dagis sedan sista april och jag har inte hört något om nån fot i helgen. Frun kommer till undsättning, lindar foten snabbt och får henne i säng under sista reklampausen. När vi lägger oss sover alla 4, en stund i alla fall... Al har en "förnatt" när hon vaknar flera gånger. Vi turas om att gå in till henne och lägga ner henne, byter nappar och buffar i rumpan. Samtidigt vaknar E till och klagar över sin "stukade" fot. Frun tar Al i famn och lägger sig i våningssängen 02:15. Då sover jag gott i våran dubbelsäng... De två stora sover gott hela natten. Under natten är visst frun uppe och går lite med Al, men som sagt jag sover...

Tårar och illamående

Jag är en känslig kille/man... Jag grät senast i veckan när jag såg på
The Weddingsinger (säkert 10:e gången jag såg den) och även under Grey´s anatomy (håller frun sällskap). Det är förmodligen så att jag smittat av mig på mina tjejer. Häromdagen när jag stod och stekte plättar och pannkakor kom J och E inrusande, gråtandes med en tröja i famnen. I tröjan hade de lagt en död näbbmus de hittat. Sorgligt, ja. Som väl var, var frun hemma och fixade en snabb begravning på djurkyrkogården. Där har det gråtits över djur tidigare. Mina sår på armarna har också fått, i alla fall, J till tårar. "Pappa, vad har du gjort?" snörvel snörvel. Det känns bra att de har empati, en god egenskap hos människan. Jag blev nästan illamående häromdagen när jag såg reprisen av tacklingen på den sköna liraren Tobias Enström. När man ser såna brutala tacklingar är man tacksam att det var just 4 flickor vi fick. De har ju åtminstone galler även i seniorålder. Men som sagt jag är ju en känslig kille...