Tårar och illamående

Jag är en känslig kille/man... Jag grät senast i veckan när jag såg på
The Weddingsinger (säkert 10:e gången jag såg den) och även under Grey´s anatomy (håller frun sällskap). Det är förmodligen så att jag smittat av mig på mina tjejer. Häromdagen när jag stod och stekte plättar och pannkakor kom J och E inrusande, gråtandes med en tröja i famnen. I tröjan hade de lagt en död näbbmus de hittat. Sorgligt, ja. Som väl var, var frun hemma och fixade en snabb begravning på djurkyrkogården. Där har det gråtits över djur tidigare. Mina sår på armarna har också fått, i alla fall, J till tårar. "Pappa, vad har du gjort?" snörvel snörvel. Det känns bra att de har empati, en god egenskap hos människan. Jag blev nästan illamående häromdagen när jag såg reprisen av tacklingen på den sköna liraren Tobias Enström. När man ser såna brutala tacklingar är man tacksam att det var just 4 flickor vi fick. De har ju åtminstone galler även i seniorålder. Men som sagt jag är ju en känslig kille...