Det blir lite annat nu i sommar, nu har jag ju semester på riktigt (även om året som hemmapappa varit underbart skönt). Kvällarna blir lite senare och bloggandet blir inte en del i vardagen. Bloggandet ser jag mest som gratis "terapi" att skriva av sig lite, men efter hotfulla samtal från Lilleman lär jag uppdatera lite oftare även nu på semestern.
Fick en deja vu på midsommarafton när jag var ute och sprang med Pelle. På högstadiet när det jagades betyg i idrott i slutet av nian hjälpte jag Johan. För att få 5:a i idrott var Johan tvungen att förbättra sin tid "runt sjön" (3,7 km). Han skulle under 15 minuter. Jag sprang före som hare, pushade honom med glada tillrop och peppade honom med att berätta hur långt/kort det var kvar till nästa backe, kurva eller annat.
Pelle och jag sprang 5,8:an vid Källan. I början pratade vi en hel del om allt mellan himmel och jord men med de 2 sista och tuffa kilometrarna kvar blev det tyst. Jag fick då flashback från 20 år sedan då jag och Johan sprang. Återigen intog jag rollen som vägledande pushare och hare. Det är en roll som jag trivs med.
Byalagskavlen gick idag. Återigen intog jag rollen som pushare, men idag för mina egna döttrar. Jag blir oerhört frustrerad när man vet att de kan springa men väljer att gå (läs är för lat för att springa). Om man vinner eller blir sist har mindre betydelse huvudsaken är att man vet att man i alla fall gjort sitt bästa när man går i mål. Att man har roligt ser jag som en självklarhet.
Ja just det, givetvis klarade Johan under 15 minuter och fick sin 5:a!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar