Försvarstal?

Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om spelet. Man står ju mest och väntar. Väntar på att bollen kanske kommer dit jag står eller vänta på att det ska min tur att slå. Brännboll, ett spel som (i mina ögon) spelas alldeles för ofta. Nästan som om idrottsläraren struntar i allt på slutet av terminen och säger "Vi spelar brännboll!". Man står i kön och när man väl ska slå så får man på en halvträff.
Men barnen älskar det, nästan alla, trots att de oftast slår stora hål i luften.

I dag var det ett sånt tillfälle där jag som vuxen ger mig för vad barnen tycker om. Klassfest i Julias klass och barnen spelade brännboll mot "de vuxna som vågar ställa upp"! Jag har ju tidigare skrivit om vad jag tycker om "läggmatcher". Jag blev också påmind om det jag skrivit när jag lät barnen stå kvar vid konen fast de tydligt var brända. Dubbla budskap?

Eftersom jag och frun tog tag i klassfesten kände jag att det var mitt ansvar att prata med barnen innan vi började spela. Så jag samlade alla kring mig och jag poängterade "att det här gör vi för er skull och för att det ska vara kul. Det är inte så viktigt om man blir bränd eller inte, vi räknar inte poäng utan spelar för att det är skoj!"

Vi vuxna som var med och spelade hade väl åtminstone en trevlig pratstund med den man stod bredvid och det var fint picknickväder. Men barnen hade riktigt roligt och det var ju huvudsaken!