Äventyr!

När jag var i början på 90-talet var med Småland och tampades mot övriga distrikt var det såklart Stockholmarna som syntes och hördes mest. "Stockholm, Stockholm stad i världen..." skrålade ur högtalarna var de än var. Dalmasarna gjorde sina tappra försök att göra om texten och lyckades väl. "Stockholm, Stockholm knark i gränden, Stockholm, Stockholm jävla flum" om jag inte missminner mig. Vi smålänningar visade oss genom att prestera i stället.

På tal om Stockholm så var en dag med äventyr där för hela familjen igår. Alice kraschade dock i en trappa, bilder finns men för att skona känsliga läsare så skippar jag dem.
Det får bli en låt om Alice i Stockholm i stället!



Sveriges huvudstad i all ära men jag klarar inte mig mer än några timmar... Jag har ju massor med släktingar och vänner, som i och för sig bor i "förorterna", i Stockholm och jag kan inte förstå hur de klarar det. All heder åt er! Man blir ju tokstressad av att bara vara där ett par timmar. Anonymiteten är ju en annan del (som säkert passar vissa) men jag hälsar på människor som jag möter. Gör man det i stan betraktas man som kocko.
Det är skönt att vara hemma i Leksand, lugnt och fridfullt.