Man kan ju inte annat än att le

Adelina har varit sjuk och igår kväll var hon inte heller med på orienteringen. Hon och morfar var hemma med Alice och denna sköna film hittade jag i kameran. Denna "fantastiska" Nalle Puh-bok som jag hör alldeles för ofta kan man ju inte annat än att älska när hon dansar och headbangar till...

Att man aldrig lär sig

Hockeyn har börjat! Med hockey menas Elitserien eller NHL. I NHL är det skönt, det är alltid nåt lag som vinner. Alltså av mina lag, jag har ett par stycken. Hedmans Tampa, Enströms Atlanta, Sedins Vancouver, Samuels Columbus och mitt riktiga lag Detroit. Det innebär med andra ord att jag hejar på ”Modoiternas” lag och Detroit. För i Elitserien finns det bara ett lag, Modo, och nu ligger de sist. Suck och stön, jämmer och elände! De spelade ju hyfsat de tre första matcherna med # 21 i laget. Förlust mot favorittippade FHC, suddenvinst mot ”nya” DIF och HV hade en otrolig tur som vann i Kinnarps arena men mot BIF var ju Svedberg en räddande ängel och senast mot SSK, ja vad ska man säga… Följde matchen på Webradion och även via liveuppdatering på hockeyligan.se. Efter 2-0 stängde jag av ljudet… Man blir irriterad, frustrerad och sur! Dessa välbetalade killar/gubbar som bara glider runt. Kämpa, vad är det?! Massa PP men inget mål. Tänk om jag inte gjorde mitt jobb på jobbet! Frustrerande, men så efter ett tag kommer man ihåg att det faktiskt bara är en lek trots allt. Det blev ”bara” 5-0…

Men det är ju precis som i vilket förhållande som helst, älska dem som mest när de förtjänar det som minst! Imorgon är det match igen och då jävlar…

Innebandyträning, kan det varit 5 år sen?

Det var som på den gamla goda tiden, till en början i alla fall. Kommer bort till Rutebo för att hämta # 3. Då kom jag i Mazdan, nu kommer jag med Renaulten full med barnstolar. Jag hinner i alla fall ta bort den i framsätet och knäpper snabbt loss Alice stol så man kan skjuta bak stolen och sitta i passagerarsätet. Väl framme vid Leksandshallen är det inte sig riktigt likt. Eget omklädningsrum, för seniorlagen… Förr samlade man ihop grejerna i väskan och bar upp den i hallen (i alla fall jag som haft ett innebandyliv i Sävja, där det inte gick att ha något kvar i omklädningsrummet). Ojdå, # 16 is back! Skönt att se ett välbekant ansikte i omklädningsrummet. Annars är det mycket nytt folk och unga är de också, gossarna… jag som inte känner mig en dag äldre. Jag kunde gott och väl varit pappa åt några.
Rackars vad löst bladet sitter. Varför har jag tejpat därnere på skaftet? Just det! Efter lite orienterarinnebandy är ju bladet sprucket. # 3 har prylar! Nytt blad och skruvmejsel så är det fixat! Hittar inte andra hålet för skruven, tar den sen, jag vill inte sätta skruvmejseln i handen…
När träningen väl är igång är det som vanligt igen, springa några varv, spark i röven, höga knän, indianhopp och ruscher. Enda skillnaden är att dessa spelare verka ha lite mer disciplin och låter bollarna vara, # 7 hade stora problem förr. Värma målvakterna med ”hörnen” och en för mig ny variant av kantskott flyter på bra. Ytterligare en 3 mot 2 och 2 mot 1 övning innan det ska bli dags för ”tvåmål”. Det är precis som förr, skjuta har väl aldrig varit min styrka så jag lämnar hellre över till nån annan att avsluta. Eftersom det är match för laget på lördag får vi som inte ska spela bilda en egen femma på ”tvåmålet”. Bildar backpar med en före detta hockeyspelare. Framåt spelar # 16, en junior och en fotbollsspelare. Vi kommer fram till att det åtminstone finns rutin i femman… Ja spelet går bra. Vi i gula femman spelar riktigt bra och ibland går bollen på som på snöre fram och in i mål! Det är för jävla kul (ursäkta språket) att bryta uppspel, trycka till vid sargerna och slå sköna passningar. Jag ger mig själv godkänt. Efter så ska man ju plocka sarg och återigen märker man att dessa spelare har mer disciplin och alla hjälper till så det går riktigt fort. En snabbdusch och sedan lite snack i bilen med # 3 på vägen mot Rutebo. Väl hemma bär det av ner i källaren och hänga/slänga upp kläderna. Jag ska nog ta och skruva i den där skruven i alla fall. Fan! Just det var så det kändes när man kör skruvmejseln in i handen… Upp och lägga sig och stirra i taket. Det är ju skönt att vissa saker är som förr i alla fall. Nästa test kanske får bli yoga, eller…? Jag tror jag väntar ett tag.

10 år tillbaka i tiden!

Ska ut och träna medans tjejerna är på dansen. Sticker ner i källaren till kartkartongen. I den hittar jag en plastficka märkt "5-dagars Pontus -96, -97, -98, -99, -00, -01". Kanon, målet på Gagnefsetappen 1999 var på gärdet precis bredvid dansen. Ett väldigt bra arrangemnag det året med tåg ut på etapperna! Vi kommer till danslokalen i god tid, jag snörar på mig skorna och när Stina-Kari kommer och släpper in tjejerna så sticker jag. Det kommer att bli en resa 10 år tillbaka i tiden... Verkligheten kommer på ett mystiskt sätt ikapp mig. Jag springer till första kontrollen, samma bana som 1999, H 21 L, känslan att springa på hösten en klar dag är sagolik. Det rasslar i löven och luften är klar och kall, mmm. Fan, nu sprang jag ju snett, den här stigen är nog ny, men höjderna lär väl stämma? Hittar inte "ettan" men fortsätter mot tvåan, nya hyggen, kraftledningen är kvar... Börjar tänka på hur det var när jag sprang här för 10 år sedan. Frun och jag var nygifta och nyss hemkomna från vår bröllopsresa. 2 veckors "träningsläger" på Mauritius, kunde man va bättre förberedd inför ett 5-dagars? Vi bodde i lägenhet på Strandvägen och hade bara oss själva och Sokrates att ta hand om. Man jobbade, tränade och sen undrar jag vad man gjorde den övriga tiden som man inte har nu? Slås av tanken om hur mycket som hinner hända under 10 år. Hus, Volvo, Adelina, Julia, Ellen, Renault, tillbyggnad, Alice mm. Andra kontrollen sitter där den ska. Vid tredje står till och med de gamla stolparna kvar till stämplingsbrädan. Vad gjorde jag egentligen innan jag skaffade/fick allt detta. Kollar klockan och inser att jag inte kommer att hinna med hela banan på den timmen som dansen är. Genar från 8 till 13, skönt att slippa den där höjden... Det är ju trots allt inget jag skulle vilja ha ogjort, utan det är så här det ska vara. Det är helt fantastiskt, det liv man skapar sig. Känner att jag är lite sliten trots att jag inte sprang hela banan, det kanske är så att även jag har förändrats på 10 år? Nytt test i kväll, ska damma av innebandyklubban och vara med på A-lagsträning i kväll, det tar mig bara 5 år tillbaka i tiden....

Härliga september...

...blir snart oktober. Ja, vad ska man säga? Tiden går fort... Tog nyss upp Duplo till Alice, hon är helnöjd! Idag är det en hemmadag med bara Alice. Vi ska bygga lego fram till lunch, sedan ska Alice sova. Sen ska vi vänta in syrran, byrran och Sara som kommer hem för att äta mellis och sedan bli skjutsade till dans i Gagnef. Funderar på om jag skulle träna medans de dansar, frun kommer hem så Alice och Ellen inte behöver åka med till dansen idag. Sedan är det simning för Adelina och innan det blir kväll ska vi klämma in ett föräldramöte. Man har ju inte svårt att få tiden att gå på dagarna. Vore förresten kul att prata lite könsroller med Anna Anka nån dag, är hon med i Facebook? I så fall ska jag "adda" henne och chatta lite nån dag när jag har tid... nu ska vi bygga!!!

Pappa är trött och sur...

...gå och lägg dig pappa, gå och lägg dig nu! Jag vaknade på ett ovanligt dåligt humör i morse (jag har dåligt morgonhumör som det är...). Det beror på denna "efterhängsna förkylningen". Ont i halsen, jag behöver röra på mig för att fungera till 100 %. Men humöret blir ju bättre efter en kopp kaffe och en cykeltur med tjejerna ner till skolan. När man sedan "lämnar in" Alice på Stella del Nord medans jag cyklar vidare och lämnar Ellen på Mosippan är ju mungiporna uppåt. Ytterligare en kopp kaffe, tack Wiléns, nu är man på G. Åker ner med kärran och Alice och handlar av bara farten. När man sedan hittar Alice med ett stort äpple i munnen på Mårtas kan man ju inte annat än att le och till och med visa tänderna. S0len skiner ju dessutom! Men halsontet är kvar...

Roligt!!!

Ojdå, vad tiden går fort när man har roligt... September redan? Det händer en del när man är hemma och roligt är det nästan jämt... Roligt är det när man bjuder in till fest och det kommer 78 unika deltagare (40 vuxna och 38 barn) som vill fira våra 10 år med oss. Roligt med underbara vänner som alltid ställer upp! Roligt är det att komma i tid till kl 08:00 till skolan med 4 barn som har ätit, skitit, klätt på sig, borstat tänder, borstat och satt upp hår, packat väskan och sedan cyklat ner med sin pappa. Roligt är det att vara ute i skogen och lufsa omkring och hitta skärmar i en underbar skog i 94 minuter.
Roligt är det att barnen trivs bra med sina kompisar och klass/förskolekamrater. Roligt att se hur Alice kör på och testar sina gränser. Roligt att se hur Adelina fokuserar innan start och sedan far fram i skogen. Roligt att se Ellen cykla omkring. Roligt att höra Julia spela blockflöjt innan hon ens får börja med det i skolan. Roligt att vara ungdomsledare till barn vars föräldrar hjälper till med klubbens tävling. Roligt med "nya" ungdomar som vill komma ut och tävla i orientering. Roligt att vara fotbollscoach för 10 st 9-åriga tjejer som kämpar och sliter i 4 matcher (2x15 min) (2 st sprang dessutom DM-kavle på förmiddagen) en söndageftermiddag. Roligt är det när frun kommer hem från jobbet.
Sen finns det ju tillfällen då det inte alls är så kul, men jag fokuserar på det positiva så blir allting mycket lättare för mig och alla mina tjejer.