Strålande

Skuggade Julia på orientering idag igen. Hon har sån fantastisk koll på kartan men ingen motor... Jo hon har en fantastisk motor men den går inte för fullt om man säger så. Idag visade hon prov på annat. Hon hade som vanligt full koll på kartan och idag sprang/joggade hon nästan hela tiden. Hon vann över en av sina snabba klasskamrater tack vare att hon inte gjorde misstag och dessutom höll lite fart. Underbart att se glädje i hennes ögon när insåg detta!

The Sub

Jag har vikarierat idag, i engelska årskurs 7. Jag har bara schema fram till 11:30 på måndagar så det känns lite väl lyxigt att åka hem till Frun och en sovande Alice i stället för att jobba lite mer om man kan och får. Sagt och gjort så är jag nu anmäld hos vikariepoolen och jag fick jobb direkt!

En angenäm eftermiddag blev det när jag väl fick igång tv:n och Dvd:n (innan eleverna började).
"Nu ska vi se en film." säger jag och sätter på tv:n.
"Varför använder du inte kanonen?" undrar en elev.
"Ja just det, tänkte inte på det..."
Om man som jag är van att vid varje tillfälle man ska visa film i klassrummet rulla in en tv med video och dvd på en hylla under så tänkte jag inte ens tanken...

Men vikarie, det är ett schysst jobb!

Förväntningar

Jag har förväntnigar på mina barn. Höga kanske men det är ju förväntningar, inga krav. Jag förväntar mig att min 10-åring klarar av vissa saker som min 6-åring inte klarar. Det som jag tycker är viktig är att barnen vet vilka förväntningar jag som vuxen har. Jag har även förhoppningar om vissa saker...

I dagens skola är det många mål som eleverna ska uppnå i årskurs 3, 5 och 9. Otroligt bra för många elever att de vet vad de har för förväntningar på sig, vad de ska klara. Tyvärr dock för vissa elever är målen alldeles för många och kraven blir för stora. I skolan förväntar sig ofta vuxna att tjejer är på ett sätt och killar på ett annat. Att vissa barn (oftast killar) är bråkstakar. Klart att barnen lever upp till dessa förväntningar.

I förhållanden finns väldigt många förväntningar. Tyvärr är dessa förväntningar oftast outtalade vilket leder till alldeles för många missförstånd som sällan leder till något bra.

Vad har du för förväntningar på dina/ditt barn, din partner, dina kollegor eller annan nära relation? Som jag skrev så försöker jag vara öppen med vad jag förväntar mig av mina barn. Jag och Frun har också en öppen kommunikation om vad vi förväntar oss av varandra. Ibland kan till och med ord vara överflödiga efter 16 år tillsammans. Det funkar bra för oss och vi känner oss som ett team. Det är viktigt tycker vi, men som jag nämnt flera gånger är vi människor är olika (som väl är...).

4+3=7

Storebror kom upp igår med familj men idag har han och hans fru varit på konferens så det blev 7 barn att underhålla. Då passade vi på att ta en tur till Hjultorget och Insjödagen.




Det blev lite lek hemma först, Cesar har lärt sig cykla och här finns det både många cyklar och cykelvägar att välja på!






I väntan på bandvagnen!





Dessa killar (med dödslängtan?) underhöll med våghalsiga hopp!


Lite hårfix!


Tacos till kvällsmat, och sedan sov 7 st kl 21!

Cykelkärran

Alice och jag cyklade ner och handlade i förmiddags. 9 l mjölk, 4 l fil/yoghurt, 2 chipspåsar, 2 fullkornsrost, 2 tubar med rågmackor, bananer, äpplen, morötter, skinka, ost, en bag-in-box och en Alice fick jag ner. Träffade "en av de som sitter på bänkarna utanför Carl Ohlsons" utanför bolaget som sa "Det där verkar vara en bra kärra!" Jag kunde inte annat än att hålla med!

Dags att sätta sig med Skogssport och en kopp kaffe, ska läsa lite om VM. Såg banorna på den officiella VM-sidan för ett tag sen och då undrar man om det är löpning som Sveriges blivande orienterare ska träna eller?

Omöjliga försäkringskassan?

Torsdag innebär ju som vanligt städdag men idag har jag även en annan uppgift på agendan. Ringa FK! Det är inte helt lätt. Man gör sina val, trycker 2, 3 och personnr. "Vi har för närvarande överbelastning, var god ring lite senare." Lite senare ringer jag igen med samma resultat, och igen och igen... Nu har jag i alla fall kommit så långt att jag knappat in mitt nr så ringer de upp. Hoppas bara att jag inte hunnit dra till skolan för hämtning då...

Jag har blivit irriterad några gånger tidigare på anonyma tyckare. Här på min blogg känns det heltokej, jag vet ju i 90 % av fallen vilka det är som kommenterar här (de närmast sörjande). Men jag läser tidningar på nätet och där är det möjligt att kommentera de olika artiklarna. Jag skräms av det faktum att folk gömmer sig bakom olika namn (en som vet, sdv, frågvis mm). En del använder sig namn, heder åt dem, vissa sitt förnamn (jo det finns ju bara en Pontus...). Saken är ju den att folk tycker olika men våga då stå för det. Blir skrämd av dessa som ägnar sig åt personangrepp och frågar mig också hur tidningarna låter vissa kommentarer publiceras.

Nu ska jag gå ner och hämta mina tjejer. FK är inte så omöjliga. De ringde upp för en stund sen och jag fick prata med en trevlig kvinna som kunde hjälpa mig (till viss del), tack!

Fullt ö(n)sdag

Mycket som ska hinnas med idag! Det blir en tur till Rättvik innan lunch och sedan ska Ellen, en kompis och Julia hämtas innan det bär av till Gagnef för dans. Lika bra att lägga ut en film så i alla fall "de gamla" blir nöjda!