Samvetet

Idag har både Frun och jag jobbat. Frun var på NTA-utbildning och tog in en ytterst kompetent ersättare, mig ;-). Väldigt smidigt i alla fall när man kan prata igenom enkla rutiner hemma som man som vikarie inte har koll på annars. En riktigt angenäm dag hade jag på Siljansnäs skola.

På eftermiddagen fick vi besök av goda vänner, det är så trevligt med spontanbesök. De funderade lite på om de tänkte fel kring deras sons förskolestart. Och är det några som har erfarenhet av att barnen inte börjar dagis förrän man är tre år så är det vi. "Nästan alla våra kompisars (med barn i vår sons ålder) barn går redan i förskolan!", "Man får frågan om inte vi ska ställa vår son i dagiskö", "Er son kommer utanför gruppen, han måste ju leka med kompisar". Jag vet att mina goda vänner gör som de vill och är säkra på att de gör rätt. Man funderar dock på hur andra människor lägger sig i hur de gör med sin son. Speciell löjligt blir det ju när dessa människor skaffar barn för att sedan lämna i väg de så fort som möjligt. Det finns ju forskning som visar att barn inte har behov av kamrater förrän tidigast i 2½-årsålder eller senare.

Men det är nog skönt att tänka "Ja, vi fick ett dagisbarn", "Hon/han har så många kompisar på dagis" när det dåliga samvetet knager på natten...