Försvarstal?

Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om spelet. Man står ju mest och väntar. Väntar på att bollen kanske kommer dit jag står eller vänta på att det ska min tur att slå. Brännboll, ett spel som (i mina ögon) spelas alldeles för ofta. Nästan som om idrottsläraren struntar i allt på slutet av terminen och säger "Vi spelar brännboll!". Man står i kön och när man väl ska slå så får man på en halvträff.
Men barnen älskar det, nästan alla, trots att de oftast slår stora hål i luften.

I dag var det ett sånt tillfälle där jag som vuxen ger mig för vad barnen tycker om. Klassfest i Julias klass och barnen spelade brännboll mot "de vuxna som vågar ställa upp"! Jag har ju tidigare skrivit om vad jag tycker om "läggmatcher". Jag blev också påmind om det jag skrivit när jag lät barnen stå kvar vid konen fast de tydligt var brända. Dubbla budskap?

Eftersom jag och frun tog tag i klassfesten kände jag att det var mitt ansvar att prata med barnen innan vi började spela. Så jag samlade alla kring mig och jag poängterade "att det här gör vi för er skull och för att det ska vara kul. Det är inte så viktigt om man blir bränd eller inte, vi räknar inte poäng utan spelar för att det är skoj!"

Vi vuxna som var med och spelade hade väl åtminstone en trevlig pratstund med den man stod bredvid och det var fint picknickväder. Men barnen hade riktigt roligt och det var ju huvudsaken!

Sveriges nationaldag!

Vad gör man om man får en stund tillsammans med frun så här när min älskade mamma är här och tar hand om våra barn? Jo, ut och tränar en stund tillsammans såklart! Det blir ju inte så ofta nu för tiden. När vi var själva och bodde i Uppsala blev det en hel del träning i hop. Vi utvecklade till och med ett eget teckenspråk. Öppen hand = ja och knuten hand = nej, allt för att jag skulle kunna prata med frun även när hon var för ansträngd för att prata.

Det blev lite grävning i dag också före lunch. Sedan tog frun fram rollerblades till de 3 stora tjejerna som fick testa lite på vägen. Rullskridskorna är en investering som gjordes i Uppsala och jag tror jag kan räkna tillfällena som de används på mina händer, men det är en bra-att-ha-grej. De tyckte det var kul att åka så nu kanske jag får anledning att åka någon mer gång.





En riktig klassiker som är värd att damma av en dag som denna!

Stamina!

Har under gårdagskvällen och dagen visat prov på bloggtiteln. Adelina var på bowlingkalas i Rättvik i går och då passade jag på att springa och det blev rätt långt och jobbigt. Kan sammanfatta det med att det tog nästan lika lång tid ner (hem) från Tolvååsstugan som det tog att springa dit.

Dagen har spenderats i mitt hål... Jag är nu för mycket smålänning för att hyra in en grävare med det arbete som lagts ner idag. Man skulle väl kunna räknat hur många skottkärror jag kört iväg men jag slutade efter 5.

Duschade av mig dammet och lagade spaghetti och köttfärssås. Alla åt med god aptit och vi vuxna sköljde ner det med ett glas vin. Kvällen avslutas i tv-soffan framför an riktig bra film, Ocean´s eleven.

Tårarna

Just nu är det Jakob Hellmans "...och det stora havet" som ljuder i bilens högtalare. "Tårarna" är Ellen favorit och på hennes tröja fick jag torka mina tårar i dag.

Det är dagar som denna man är glad för sitt yrkesval. Elever som gick i F och 1 på Gärde skola när jag började där har blivit stora och går nu i 5-6:an. De har tränat in en musikal (som handlade om jämlikhet, respekt och kärlek) under våren och i dag var det en föreställning som jag och Ellen kunde gå på (eftersom farmor hittat hit och kunde ta hand om Alice).

Som lärare är det svårt att inte få "favoritelever""...men man försöker att inte låtsas om det. Dessa 5-6:or är vad man kan kalla en "favoritgrupp"! En helt fantastisk blandning av killar och tjejer som är otroligt härliga att jobba med. När man har känt en samling elever från att de är 6-7 år får man en särskild relation till dem. Att sedan se dem nu, uppträda i denna musikal, var jobbigt för en blödig magister. RESPEKT Gärdes 5-6:or!


Alla tittar på dig när du går förbi,
dom frågar: "Hur kan du vara så där det undrar vi?"
Alla lyssnar på dig när du svarar så bra.
"Jag fattar inte vad ni menar jag är ju bara jag."

Jag är mig själv jag är så här,
bäst i världen på att vara den jag är.
Jag är mig själv det gör mig speciell.

Jag gör som jag själv vill,
tar mig framåt jag står nästan aldrig still.
Jag är mig själv det gör mig speciell.

Varmt och skönt!

Var på "Hälsoresa" med mina kollegor på skolan i går. En cykeltur till Jobs Handtryck för en trevlig och intressant presentation av företaget. Kvällen avslutades hemma hos herr Nilsson (ja inte apan...) med god mat och många skratt.

En annan hälsosam resa är den man tar med tjejerna på morgonen. Cyklingen via skolan till förskolan. Nerför backen till skolan blir det inte mycket prat. Ellen har bytt upp sig i cykelstorlek så det går undan. Det är skönt att se hur noggrann Julia är och ser sig för i alla korsningar och Ellen hakar på.

Ellen och jag pratar om ditt och datt efter att Julia blivit avsläppt och i dag sa hon, "Vet du vad vi gjorde i går pappa?".
"Nja, tittade på Wild Kids?"
"Nej , vi tittade i våra album!" och det fullkomligt skiner om henne.
Frun har gjort fotoalbum till barnen sen de låg i magen och det är en fröjd att titta på bilderna, läsa om deras utveckling och roliga citat. Som tex när Adelina (då 4år) hade fått en heliumballong, "Om jag kunde fara upp med den här skulle jag kunna flyga ner till farfar!"

På tal om farfar så kommer farmor hit i dag det ser vi alla fram emot, undra bara om hon hittar...

Glada dagar, alltid!

Skjutsade ner Adelina och Julia till skolan i dag. Adelina har gjort illa foten och hoppar på kryckor så då fick det bli så. Lilleman ska strax åka och hämta dem alla tre så Ellen fick också skjuts i morse.

Det blev en tur till Björkberget i morse för att kolla kodsiffror och kontroller till morgondagens Lämmeltåg. Ja, egentid, hmm, men jag lär ju hjälpa Peter och Alice hade det kanon med sin morfar.

Det är underbart att höra när han under lunchen berättar om deras promenad ner till noret. Man hör att han med sina barnbarn lever livets glada dagar, även om han nu är lite trött. Jag lär gå ner och väcka honom. Han ska hämta 3 tjejer om 5 minuter...

Vår bästa tid är nu

Ljuvliga juni, strålande sol, grönt och underbart skönt. Skolavslutning, födelsedagar och midsommar, helt underbart.

Tisdagar är det full fart, Ellen och Alice är hemma och klarinett och orientering på eftermiddagen och kvällen. Frun jobbar sent och kommer hem lagom till att middagen är klar, skönt att ha hela familjen samlad till middagen. Det är oftast så att familjen är samlad till middagen, känns konstigt när någon är borta på kalas eller annat, tomt liksom.

Är det så att man är onormal på något sätt? Jag har flera vänner (pappor) som är hemma med sina barn samtidigt som man ser/hör att många inte tar ut någon föräldraledighet alls. Man kanske är helt oumbärlig på jobbet?! Har också vänner som jobbar skift och därför aldrig behöver ta ut dagar även om de har mycket kvantitetstid med sina barn. För det är ju trots allt det som jag tycker är viktigt, kvantitet före kvalitet (även om det kan vara kvalité i kvantiteten om jag nu inte krånglar till det).

Det tycker jag nog är föräldrars i allmänhets stora brist, kvantitet. Jag lovar att småbarnstiden inte kommer igen. Man skaffar barn och är hemma en tid. In med dem på förskola för att kunna återgå till arbetet och tjäna pengar igen så att man kan ta med barnen på semestrar där man lämnar in dem på Bamse-klubb så man slipper se dem...

Sedan åker man och handlar fast barnen är på fritids eller förskola "Det är ju så jobbigt att ha med sig barnen när man handlar!" Man kanske till och med ser till att ha kvar dem en stund extra så man får "egen-tid" (som likt "fredagsmys" är ett mode-ord). Jag tror (hoppas, även om jag blir skeptisk ibland) att alla föräldrar gör vad de tror är det bästa för sitt barn, MEN jag tror också att många sätter pengar högst upp på listan. Som Snickarn brukar säga "Bara för att grannen åker till Thailand varje vinter innebär det inte att vi måste göra det!".