Efter att ha åkt skid-o förra helgen ville två tjejer iväg och åka igen. Sagt och gjort så efteranmälde jag Adelina och Julia i D 10 (fanns inte inskolning för Julia) till dagens tävling utanför Vansbro. Jag skulle ju kunna fokusera på det negativa under dagen men jag känner att det inte är det viktiga. Det viktiga är ju det positiva. Man blir glad av att åka en bana och följa efter en blivande 8-åring och se hur hon har koll och vänder kartan rätt (vi kortade hennes D 10 bana till en D 8…). Stolt blir man när man möter Adelina på ett hygge och ser att hon kommer att klara av sin nästan 3 km långa bana på egen hand. Lite hamburgare och korv på vägen hem och trevligt sällskap av Peter och Sara. En heldag helt enkelt.
Man kan ju dock fundera på om det är ett bra sätt att locka nya utövare till ”världens smalaste idrott” med att ha Arenan mitt ute i skogen. Inga duschmöjligheter och en knökfull 30 kvm stor timmerstuga som fungerade som matsal/ombytesrum/värmestuga. Det kanske är tur att det inte var mer folk med på detta SM med publiktävling… Publiken består för övrigt av de närmast sörjande. Vädret gjorde väl inte inramningen bättre med snö och igenblåsta spår på grund av iskalla vindar.
Det sjuka i det hela är väl att både jag och Peter (båda stelfrusna) på vägen hem sa ”att det ändå skulle varit riktigt kul att ha åkt en bana själv!”. Det är väl trots allt något som lockar och som är tjusningen med sporten. Att vara mitt ute i skogen och att fara fram på spår och hitta den snabbaste vägen mellan de orangevita skärmarna tilltalar i alla fall mig och efter att ha testat 2 gånger även tilltalar hälften av mina 4 döttrar.
Valde skidorna före ishockeyn igår. Ett lätt val för mig och fröken Haag visade det som jag och frun pratade om före loppet att hon var en tjej för pallen! Såg slutet på hockeyn, in med Frasse med tvillingarna och in med Weinis med Foppa...i övrigt en ganska trött tillställning men som sagt tidigare en seger är alltid en seger!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar