Analys av nattens bravader i skogen är att man inte riktigt räcker till... Hade väl hoppats att träningen i vinter/vår skulle ha gett mer men uppenbarligen är det inte så. Som min gode vän herr Groth sa efter målgång "Det var nog det tråkigaste jag gjort på länge!". Varken han eller jag hade uppenbarligen insett hur dåligt tränade vi är.
Jag fick förtroendet att springa i 1:a laget (eftersom en löpare blev kvar i Norge...). Leif och doktor GT sprang mycket bra och jag blev utskickad på min kortsträcka som 6:a. 5 lag hade gått i väg och jag hade väl 30 sek upp till 5:e laget när jag gav mig iväg i natt mörkret. Efter en miss på 1:an flöt det på bra 3 kontroller tills jag blev ikappsprungen av ett gäng "småpojkar". "Det är ju bara att ligga med och styra", tänkte jag. Plums, så låg jag i ett dike och tappade rygg. Nästa rygg och plums i nästa vatten hål. Tungt!
Ska väl inte komma med några bortförklaringar men...
...det var min första tävling för i år och jag låg nästan lika mycket i skogen som jag sprang.
...jag slog sönder kompassen.
...jag blev inkastad i 1:a laget precis innan jag egentligen skulle åkt iväg för att springa 2:a lagets förstasträcka.
...att ha tre kontroller i rad på ett hygge är inget för en icke löpstark orienterare som jag.
Skulle säkert kunna hitta fler bortförklaringar men det är väl bättre att be mina lagkamrater (som alla 5 sprang riktigt bra) om ursäkt för en usel prestation. Dessa 5 och ytterligare 5 löpare kommer att utgöra en stark 1:a lag för Leksands OK nästa helg. Springer de som de gjorde i helgen kommer det bli en kul natt!
Vad gäller mig och nästa helg så är det bara att bryta i hop och komma igen då. Man växer av erfarenheter och jag tror på det. Det är kul att komma ut på tävlingar och träffa kompisar (även om de i min ålder inte är lika frekventa som förr...). Kul också att träffa sina klubbkamrater, lite synd att åka 35 mil för det bara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar