A social retard?!

Man blir som man umgås…? Har den senaste tiden spenderat väldigt mycket tid med en underbar 16 månaders dotter, en vild och mysig 5-årig dotter, en sjungande ljuv 7-årig dotter och en mogen vacker 9-årig dotter och deras kompisar. Trevligt men kanske inte särskilt utvecklande… Den sociala delen på det vuxna planet blir ett syrligt/roligt/trevligt/glatt inlägg på facebook, ett snabbt prat med förskolefröken eller bestämma samåkning med någon förälder till någon av barnens aktiviteter. Kanske inte så konstigt att man är som man är?