Det blev en kopp kaffe lite för sent igår…men när jag låg där och strirrade i taket tänkte jag. ”Det är helt otroligt, här ligger man ”mitt i livet” med 4 sovande döttrar i olika rum. Det har varit 10 otroliga år med barn och ändå är det bara början…” ”Surreal, but nice” för att ta ett klassiskt filmcitat. Somnar med ett leende på läpparna både när man tänker på det och hur skönt det var att knäppa östgötarna med hockeykultur? på näsan!
Idag tog jag möjligheten att kunna träna på ”arbetstid”. Lilleman var hemma med Ellen och Alice och jag tog mig en timme i spåret, det var najs. Alice hjälpte mig att plocka in tvätt, det går ju mycket snabbare om man hjälps åt!
Ellen är nu och åker slalom med Lilleman, Alice sover och jag hämtade hem en sjuk Julia från skolan. Vinterkräksjukan står ju inte högst upp på önskelistan men än så länge är det lugnt. Min empatiska dotter kan ha fallit för grupptrycket när de var andra som mådde dåligt i skolan idag. Skönt att pyssla om henne lite med lite varm nyponsoppa, hur som helst!
Nä, nu lär jag göra något med köttfärsen som ligger i kylen, en limpa och lite ”karl-arne” kanske…
Du om lillebror ser det här blir det nog tal om barnarbete, men man skall ju drillas i tid med att hjälpa till för de är ju då det är roligt. Kramisar hälsa även till slalomåkaren.
SvaraRadera