Nedsatt synfält

Det blev inget rörletande i dag. Ingen innebandy heller, ”Jag vill inte spela match, det är roligare att träna”. Man vill ju inte propsa men det är lite frustrerande… Senast hon spelade match var hon jätteduktig, hon kämpar, passar och ”gör rätt saker” på plan (vilket kanske inte alla andra gör…).

Som 4-barnspappa tränar man när tillfälle ges. Eller som jag skrev till Kalle när han undrade hur träningsläget var i truppen ”Vet inte, tränar så mycket som hinns med... Med tanke på 4 barn så tränar jag hälften av vad alla 2 barnsföräldrar och 1/4 av alla med 1 barn!”

Idag gavs det ett tillfälle. Det snöade en del (ungefär som i Falun för er som sett på Kalla och Olsson) och då är det inte lätt att se när man glömmer/struntar i glasögon. Det kändes bra ändå och jag har alla ben i behåll trots flera förrädiska isfläckar under snön.

Det fanns ett träningstillfälle till idag men det blev 4 döttrar som körde järnet i stället. Inomhusorientering i Leksandshallen. Herr Junevik hade som vanligt gjort ett fenomenalt arbete med kartor och övningar och det var roligt för alla som var där!

Alice ramlade ner från sin stol i går (därav den röda näsan) men hon kanske lär sig att ta det lugnt med tiden. Hon hade i alla fall inte lärt sig tills i dag.