Telefonförsäljare

”Pontus.”
”Ja, hejsan jag ringer från …… och söker Anna.”
”Hon är inte hemma.”
”Okej, men det kanske är mannen jag pratar med?”
”Kanske, eller sonen…”
Efter en stunds tystnad.
”Det är kanske bäst jag ringer en annan dag och pratar med Anna.”
”Ja gör det du!”

Ja de är ju för underbara de som ringer. Jag har för vana att ”jävlas” lite och om de finner sig så låter jag berätta vad de vill (de är inte så många som finner sig dock…). Som det här samtalet.

”Pontus.”
”God kväll, jag söker Anna.”
”Vad gäller saken?”
”Jo jag ringer från ... som säljer damunderkläder.”
”Och vad får dig att tro att jag inte skulle vara intresserad av det?” (med min mest sensuella röst)
”Ja, det har du ju rätt i.”
Och sen är han i gång…

Oftast har de dock taskig timing, mitt i läggning eller som i fredags kväll mitt i maten! Jag vet att de bara ”gör sitt jobb” men till mig ringer ingen utan att få stå ut med lite skojeri…

Alice är sjuk, på riktigt, hon fick hög feber i går efter gympan. Hon hostar slem och snoret rinner. Det är dock lite roligt hur de små liven är när de är sjuka. Ena sekunden är allt frid och fröjd och man vill gå ut och leka i solen…för att i nästa sekund förvandlas till en snorsprutande ål som bara måste ha på sig ap-pyjamasen (som hon förövrigt hade på sig från kl 11 i går tills vi borstade tänderna i morse) under overallen. ”Apa - apa - apa”, hördes mellan snörvlandet.

Nu sover hon i alla fall. Ellen fick vara ute själv i solen och jag får lov att gå ut nu. I väntan på att gå och möta Julia, åka med Adelina till tandläkaren och på att Lilleman och hans bror Håkan ska komma ska jag avnjuta en kopp kaffe i solen. Sen blir det åka av till dess att man hälsar på John Blund.